Minst sagt en händelserik dag.
När jag skulle hem från skolan så hörde jag av mig till pappa och sa att jag skulle åka vid halv ett eller vid halv två, han sa då att jag skulle höra av mig när jag ville hem. När jag bestämde mig för halv ett försöker jag ringa honom ett tusentals gånger både hem och mobil och han svarade då inte. Jag ringde mamma och sa då att jag var jätteorolig för att han inte svarade och jag målade upp de värsta scenerna i huvudet som man kan tänka sig.
Typ att han hade trillat i stallet och ligger där medvetslös, någon hade kommit och skjutit honom eller fått en hjärtinfarkt eller något.
När jag kom hem till farmor och farfar så ringde han och sa att telefonen hade lagt av utan att han visste det för han var i stallet och sa att han förstod att jag var rolig, jag gjorde såklart alla andra i min omgivning oroliga också.
När man är med om sådant här så märker man hur mycket familjen verkligen betyder för en, jag vet inte vad jag skulle gjort om det hände dom någonting. Jag tackar... någonting för att det inte hade hänt honom något, men jag måste nog jobba med det här att jag är så paranoid faktiskt.
Puss hjärtat!!
