You hear me raawr

Det är så konstig känsla, jobbig och konstig. Jag längtar faktiskt jättemycket till att få börja gymnasiet, en nystart i livet, det behöver jag verkligen nu.
Jag förstår inte hur saker och ting kan ändras så fort, på en sekund liksom, hur man inte kan få saker tillbaka, man vet inte vad man ska göra för att huvudet är fullt och man kommer inte på hur man ska fixa det, man bara står där och försöker fixa det men så kanske det tom blir ännu värre. Jag vet inte hur jag ska komma på andra tankar men måste verkligen försöka nu. Dom i svenska hollywood fruar är inte så dumma som de ser ut. Päivi där sa att livet är en gåva och man ska njuta av gåvan. Hon har nog rätt, man ska nog njuta av livet. Jag har ju inte förlorat allt, jag har min familj, min släkt och några vänner. Jag borde njuta, tänka på något annat och tänka på att det hade kunnat vara så mycket värre, sedan så får det ta den tid det tar, det har jag redan accepterat. Egentligen älskar jag livet, jag måste bara komma på ett sätt till att tänka på det istället för att tänka på allt det negativa. Men man får lov att låta sig vara ledsen, men man ska inte bara sjunka ner i det för mycket, det tar för mycket energi.