Haft en jobbig dag idag bara, känner mig besviken och ledsen för en del anledningar. Arg också, för att det känns som om jag är den enda som förstått en viss sak, eller två om jag ska vara ärlig... men skitsamma, kommer tillbaka när jag är gladare.

Jag har lärt mig att man inte kan säga att man hatar lögner. Alla ljuger, mer eller mindre, många gånger per dag, ibland utan att man själv vet om det och ibland på vilje.
Jag skulle aldrig klara mig utan att ljuga någon gång. Vissa gånger ljuger man ju för att inte såra andra, och vissa gånger ljuger man för att klara sig själv undan, och vissa gånger båda och. Jag har ofta sagt att jag hatar när folk ljuger och jag hatar när människor snackar skit, men för mig så funkar inte detta längre. Många gånger snackar man lite "skit" för att få ur sig något när man är irriterad eller ledsen. Däremot så klarar jag inte av när någon gör det hela tiden, det är fel. Men när man är arg så måste man få uttrycka sig. Dessutom så kan man råka att snacka skit utan att man egentligen menar något illa, det blir lätt missförstått när någon annan säger det till en att någon har snackat skit. Den meningen blev förvirrande, men jag hoppas att ni förstår. Där lärde jag mig i somras, jag har blivit vuxnare. Visst får man tycka vad man vill, men vi alla måste tänka oss för vad vi säger och gör, för ofta gör vi likadant själv, utan att vi kanske vet om det.